Då var det gjort!
Nu har vi varit och ridit jag, Evve och Sabina. Det var kul att rida igen efter 16 långa år. Men shit vad svaga benmuskler jag har nu jämfört med då. Och att rida islänning var ju inte som att rida andra hästar. Jag tror jag fick prova på Vördurs alla fem gångarter faktiskt. Till och med pass. Dock tror jag han tyckte jag var otydlig när jag tänkte galopp och han bara töltade på snabbare. Han blev lite busig vid ett tillfälle efter att en bil kört förbi oss. Jag gick sist i ledet, men plötsligt rusade han om Sabina och Djarfur innan jag fick stopp på honom och ordningen kunde återställas. Trodde sen han hade så mycket spring i benen att han skulle galoppera all världens väg efter det, men så blev det inte. Jag fick istället jobba hårt innan det blev resultat, men skam den som ger sig, sen blev det galopp. När jag var yngre och red tyckte jag skogspromenaderna var ganska tråkiga. Jag måste erkänna att jag på vår tur nu tyckte den delen var allra mysigast. Man uppskattar nog lugnet mer nu än i yngre dagar. När jag hoppade av hästen och skulle in med honom i stallet kändes det som jag gick bredbent som en Cowboy. Kanske såg jag ut så också. Benen är liksom inte vana längre. Nu ska jag se till att rida lite oftare än vart 16:e år.
