Virvelvindsfredag
Fredagar är verkligen kontrasternas dag hos oss. Varannan fredag blir väldigt tom när fem av sex barn far iväg till sina andra föräldrar. Varannan fredag är som en virvelvind när barn efter barn droppar in och fyller huset med liv. Igår var en sådan virvelvindsfredag.
På morgonen var bara lillan hemma efter en hel en-barnsvecka. Vi var iväg till jobbet och genomförde ett tillträde för den första lägenheten jag sålde som mammaledig. Social som hon är älskar hon än så länge att ha mycket rörelse runt sig och trivs som fisken i vattnet att hänga med mig på allt jag gör. Efter tillträdet blev det en timmes lugn city-promenad med sovandes bebis i vagn och jobbsamtal i hörlurarna. Sedan lunch med tre kollegor innan hemfärd. I bilen på väg hem avverkas ytterligare två jobb-samtal.
Väl hemma igen börjar barnen droppa in. Först kommer tre barn med cykel och kickbike. Mina två äldsta plus en kompis. Efter en timme dyker ett fjärde barn upp (en av sambons tvillingar) gåendes från bussen och frågar ivrigt efter de andra som nu tagit sig en cykeltur. Ytterligare någon timme går innan sonens kompis ringer och frågar efter vägen. Han dyker upp och vips var det sex barn i huset. Senare dyker de sista två hem efter stallbesök hela kvällen som barn nr sju och åtta. Runt matbordet sitter vi nio personer (lillan åt i förväg och sov när vi åt, annars hade vi varit tio) och tar för sig av tacosen med god aptit. Då mina två barn och sambons barn inte setts på hela veckan blir det mycket prat när de ivrigt måste uppdatera varandra om veckans händelser.
Barnens två kompisar blir sedan nattgäster så madrasser plockas fram ur klädkammaren. En madrass ska ner på nedervåningen och då får jag en minnes-flash vad jag själv brukade göra som liten. Är såklart tvungen att återuppleva det så jag tar och sätter mig på madrassen och åker ner för trappen på den. Det är minst lika kul som jag mindes det. Dock tycker jag trappen är lite för kort. Barnen som såg mig fnissade förvånat när jag åkte ner.
Då alla barnen har varsit rum och försvinner in bakom sina dörrar märks de inte så mycket mer under kvällen och att det finns åtta barn i huset kan man då knappt tänka sig. Nu är det lördag morgon och huset är än så länge knäpptyst. Snart kommer en efter en vakna och fylla huset med liv. Vi möts sedan vid frukostbordet och pratet blir till ett sorl för att sedan skingras när alla går till sitt. Solen skiner utanför fönstret redan så jag är säker på att det blir en härlig dag fylld av liv!
